Stannade hemma från skolan idag, hittade inte motivationen att gå dit och låtsas vara glad när jag är allt annat än glad. När ögonen är så rödsprängda som det bara går att bli, när jag vilken sekund som helst bara faller ihop och kan inte sluta gråta, när jag just nu har svårt att hitta den där ljusglimmten mitt i allt mörker och när jag bara vill stänga in mig i mitt rum och vara för mig själv. Vem hade trott att det skulle bli såhär? Nu är det ett sista hejdå som ska planeras och jag funderar och funderar. Något speciellt ska jag göra för dig, något som var speciellt mellan oss. Och jag får väl låna en av alla dina sjalar? Den där ifrån Italen? Så jag kommer ha dig nära, fastän du är i himlen. Så jag iallafall kan få andas in din parfym och krama om den när det är som jobbigast.