Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Inte heller som man alltid vill, och dessvärre kan man inte styra över det. När det blommar upp något i ditt liv som känns mer än bra, som känns som något riktigt bra. Men det funkar inte på grund av det ena eller det andra. Och det som gör en mest frustrerad i det läget är att varken du eller någon anna kan göra någonting åt det. För det var bestämt så från början. Livet började för er vid två olika punkter, och det är just de punkterna som orsakar det stora problemet. Och jag kan inte säga att jag är tom inuti mig, för det är jag inte. Men det är något som inte finns där längre, och det är den där starka tron på ödet. För varför ska så små saker påverka något som är sådär riktigt bra? Varför valde ödet att punkterna skulle ha olika startsträckor när det inte fanns något annat som kunde gå fel? Men kanske är det just det som är ödet, man träffas och fångas snabbt in i något, men utan att man vet om det så är man fast, och det är kanske då ödet gör sin verkan och släpper en fri, oavsett hur ont det kommer göra, bara för att det senare skulle komma något som är så mycket värre för er två. och det är väl det jag kan kalla mig själv nu. Fri.