Jag vet inte varför jag sitter och bloggar när jag egentligen borde ligga och sova. Men efter att ha sovit 19 timmar i sträck kan jag inte bara lägga mig ner igen och släcka ögonlocken, det tar emot mig, fastän jag är trött. Istället sitter jag uppe, lyssnar på såkallad "deppmusik", tänker på livet och vad som egentligen kunnat hända. Hur nära jag var att få en hjärnblödning, hur livet kan ta en annan riktning så fort. Från att ha varit stressad över skolan, att ha ett fullbokat schema med en hel del saker att göra och vänner att träffa, ligger jag nu i min säng dagarna i ända, och får i princip inte göra någonting. Jag ligger i sängen och sover, de få stunderna jag är vaken tänker jag en hel del, försöker vara den glada Felicia, men det är svårt. Jag måste plugga, men skolan ligger långt borta nu, den är i en annan tankebana, den är någonstans dit jag inte kan ta mig. Den får jag ta igen sen, tillsammans med alla prov och inlämmningar som jag missar, tillsammans med allt kompisskvaller, alla roligheter och allt skratt. För nu finns det inget jag kan göra åt det, bara ligga i min säng och drömma, om både gott och ont, drömma mig frisk helt enkelt.